Gårdagen

I går var en minst sagt fullspäckad dag, Elsa och jag börja med att åka och simma på babysimmet.
Det gick som vanligt jätte bra, hon älskar att bada och plaskar hela tiden.

Sen hem hämta resten av familjen, Isak hade fått en läkartid eftersom han varit så hängig fast han nästan inte hade någon feber alls. Elsa skulle till dysmelienheten och hämta ut sin nya protes, den andra i ordningen.
Vi trodde det skulle bli Erik och Isak som kom till oss, eftersom det brukar ta 1-1½ timme när man är där. Men när vi var klara och vi gick till de så hade de inte ens träffat läkaren än fast de hade tid för länge sen, de hade bara träffat en sköterska som tog tempen på han.

Efter ett tag så åkte Elias, Elsa och jag iväg för att köpa mat på max, vi hade inte hunnit äta innan vi åkte, handla lite mat i fall de skulle bli kvar på sjukhuset osv.
Under tiden vi var borta vart de först skickade till öron, näsa, hals för sen vidare till akuten, eftersom läkaren på öron,näsa,hals slutade och gick till akuten…. Sjukt.
Så småningom fick de träffa läkaren i vilket fall och det konstaterades att Isaks knöl på halsen var en medial hals cysta. Något iallafall vi aldrig hört talas om.
Fatta jag det rätt är det en rest från fosterstadiet på något sätt och förvinner den inte eller återkommer så operarar man bort den.
I vilket fall har han fått pencilin och han är redan mycket bättre, själva knölen har spruckit lite och de tog tydligen prov på vätskan som kommer ut.
I morgon ska vi dit igen för de vill titta på han igen.

Jag blir bara lite less att vi inte har lärt oss än att stå på oss som när vi ringde om knölen när den var stor och svullen. Då fick vi höra att det var körtel som nog var svullen, vi ringde till tre olika, bvc, läkarmottagning och 1177 alla sa samma sak och att vi skulle höra av oss om inte var bättre om två veckor, det var det ju.
Ja ja nu har vi lärt oss det här ialla fall.

Nä nu ska jag upp o sova, hoppas på att alla sover i natt, börjar bli lite slut av allt som varit och vakna nätter. Men i natt är Isak i sin säng, han har inte fått något febernedsättande sen i morse och varit pigg, så tänkte han klarar sig utan i natt.

söndag

I dag har jag varit på klädparty, me & I  hos Erika, skönt o komma i väg lite själv utan barn.
Hade bestämt mig för att handla ett plagg var till barnen, handlade förut tröjor från de som både Isak o Elias har använt och är tvättat i alla fall en gång i veckan under tiden de har haft de och nu börjar trycket på ena tröjan se lite lite slitet ut, annars är de verkligen i fint skick fortfarande.
Så jag tänkte att det är värt de där pengarna för o få hållbara kläder.

I vilket fall så vart det mer än tänkt, Elias får ett par byxor också som jag hoppas på att de är så slitstarka som hon sa. Han sliter byxor just nu, det blir hål i knä på de fort.

Sen beställde jag faktiskt kläder till mig själv, det bar emot, men de var snygga och jag tyckte jag är värd de nu när jag kommit ner under hundra…

Klädpartyt gick mycket fortare än jag trott och det var strålande sol ute, så jag tog tag i detta med spåra och lade ut Nickes första spår.
Herregud att han inte fått spåra förrän nu, de andra hundar jag har haft har fått spår när de varit runt tio veckor.

I vilket fall  chansa jag lite och lade ett spår på ca 150 meter med en vinkel, eller det var ju inte en 90 graders vinkel utan snarare en snäll sväng.
Cruts gamla sele fick han ha på sig, alldeles för stor, men den funka än då när jag spände in den massor även om den slutar alldeles för långt bak än så länge.
Jag hade lagt ut 2 leksaker i spåret, en spårpinne vid den lade jag godis och sen slut med favoritsak och matskål.
Och nog spåra han, han galoppera fram sida till sida för komma fram fortare och slå över spåret. Spontan tog alla saker men börja snabb tugga på pinnar efter, jag förstår inte vad det är för gott med alla pinnar. helst små som man kan tugga sönder fort och svälja.
Spårpinnen tugga han lika glatt på, har nog lite o jobba på där kan jag tänka mig och apportbocken så småningom, men inget nytt det var lite tugg med Crut också.

I vilket fall är jag riktigt nöjd med han, trodde inte det skulle gå så där bra första spåret.
Hade en lite trött hund sen.

Asta fick ett uppletande, bara ett litet, hon var jätte duktig, fort ut och in sen igen utan att byta grej.
Hon vilar sig i form hon.

I kväll har jag varit på zumba, urk vad segt det var, hade ätit världens brakmiddag innan, Erik hade gjort fyllda lövbiffar med strips, sås, sparris och hallomiost. Jag åt så jag nästan storkna för det var ju så gott.  I vilket fall har jag nog lärt mig att inte äta några brakmiddagar innan träning igen. Det får bli efter.

Men är nöjd att jag känner jag börjar klara av o hoppa mer på zumban, är en låt som är hoppande mest hela tiden, den har jag inte klarat av förut men numera klarar jag nästan hela, det känns helt underbart.
Det känns så skönt att jag har låtit det ta tid att gå ner i vikt, att inte hetsa upp mig om inte går ner så mkt utan att det är alla små steg och alla små förrändringar som räknas.
Som nu har jag kommit igång med träningen, zumba en gång i veckan, vattengympa en gång och oftast en gång på gymet, vilket bara har blivit crosstraining eller vad den heter, men ska ta tag i och boka en intruktör så jag får hjälp och komma i gång med gymmet också, för just nu tycker jag gymmet är skittråkigt, men har inte fått till någon musik eller ljudbok än, måste försöka ordna det i veckan så jag har det sen. Det blir nog lättare då.

Nu ska jag stupa i säng för jag är urtrött.

Andas in, Andas ut.

Jag trodde att jag inte skulle kunna sova natten till idag, jag hade helt fel, jag tvärslockna och vaknade bara av Elias ropande vid ett tiden och sen av Isak senare under natten och somna om utan större problem.
Men vad jag har nojjat mig hela morgonen. Sen var det äntligen dags för läkarbesöket.
Han är riktigt bra läkaren vi har på barnmottagningen.
Efter massa prat var det dags för Elias allergitest.
Efter en väääldigt lång kvart var det tillslut klart för att se om det gett någon reaktion.
Det visa inte någonting, varken på hund, katt eller kvalster, så jäkla skönt!
Fy fasiken vad jag har oroat mig.

Jag har haft hund sen jag var arton år. Jag är uppvuxen med hund, visserligen redan vid tio års ålder så vart vi utan hund. Men med tanke på att jag i dag är trettiosex år så har jag levt mitt liv med hund längre än utan.

Klart att livet skulle funka utan hund, barnen är självklart viktigast, men det hade varit tufft och det hade tagit lång tid att ställa om sig.

MEN nu slipper jag det, så himmla skönt!!

Något annat som var skönt att läkaren fick titta på Isaks knöl på halsen, i dag är det knappt en knöl längre, men den har varit ca tre cm stor.
Han trodde inte på att det var en lymfknöl som blivit stor, han tyckte också det var mysko att ingen velat titta på det. Vi berätta att vi varit i kontakt med 1177, bvc och faktiskt även barnmottagningens sköterska om den. Alla sa att den inte var bättre på två veckor så skulle vi höra av oss, och nog vart den ju bättre, men nu är det i alla fall en månad sen och den är inte borta än, men den är ju förstås mkt bättre. I vilket fall tog han kort på den och skulle visa upp den för kunnig läkare på området som skulle få bedömma om det behövdes göra något åt den.

Nä nu ska jag krypa i säng och sova, i morgon är det dags för kurs för mig och Nicke, alltid lika spännade och se hur det går, det går bättre o bättre tycker jag nog, men vi har alltid diskutioner, oftast under fikat då alla hundar är inne och han bara ska ligga still, ofta får jag vara på han och han blir uppkäftig och morrar. Ja ja det blir nog bättre.

Nu sova.

Måste tillägga att jag har ju försjutton glömt att skriva att träning och mindre godisintag ger resultat, i morse visa vågen under 100!!!!!!!
Så jääääääääkla skönt!

Det är på gång, sakta sakta sakta, men ständigt åt rätt håll, senaste gångerna hos dietisten har visat ingen viktminskning, men specialvågen de har, har visat att senaste gångerna har jag minskat i iallafall 2 kg fett, det är bra. Det är riktigt bra till och med och nu sist skulle vi försöka få till under hundra, så får se om hennes våg visar det samma som min här hemma, men än är det några veckor kvar till tiden.

Nu sova…

livrädd

I dag har det varit strålande sol här, så skönt, en lugn dag har det varit också, pojkarna på dagis och jag börja med att gå en runda med hundarna, det går inte så fort när man ska gå med Nicke, vi går för sällan i stan under ordnade former i koppel. Sen har jag ju också Elsa i vagnen som är med.
Men det gick bättre än förra gången och han börja gå hyfsat i koppel efter en relativt kort sträcka.
Det var väldigt skönt att det nästan inte var någon is alls kvar i stan.

Jag har varit på bokrea på eftermiddagen, hittade några böcker till pojkarna och kosta på mig en ljudbok till mig själv. Jag var så glad ett tag och trodde jag kunde låna e.ljudböcker från bibblan, men visa sig att de inte gick att använda på mobil, varför det nu är så, sjukt faktiskt, jag försöker få till något så jag ska känna att det är ok att gå gymmet. Det är SÅÅÅ tråkigt jämfört med aerobicsen, Gud vad jag saknar den! I vilket fall har jag kommit på att en ljudbok kan vara något, innan Isak har jag slukat böcker i hela mitt vuxna liv och säkert lästa en till två böcker i månaden. Men sen han kom till världen har jag knappt läst någon, jag orkar inte koncentrera mig är för trött helt enkelt.

Sen åkte jag o träna på gymet, eller rättare sagt stod på den där crosstrainern och lyssna på tv.
Trögt som sjutton, orka bara 30 minuter.

I morgon ska vi till läkaren med pojkarna, regelbundna besök för deras tröga magar.
Men det jag är rädd för är att Elias ska göra ett allergitest.
Har varit lite i kontakt med läkare för hans ögon som är röda av och till.
Hon tyckte vi skulle gå vidare med allergitest. För hund o katt, damm hoppas jag på att de tar för också. Men får väll se.

Ja ni förstår varför jag är så himla rädd, att leva utan katt är nog inte så himla svårt, även om jag älskar våranFrida förstås, någon katt som henne får vi aldrig igen.

Men att leva utan hundar är helt ofattbart, jag vet faktiskt inte ritkigt vad jag skulle ta mig till utan hundarna. Klart det går om man måste. Men de är mitt liv, de är liksom jag.

Fy fasiken jag får ångest bara o tänka på det.
Det är bara att be en bön om att han inte ska visa något på hund. (eller katt)
Ja visar han mot damm blir det ju lite knöligt också förstås,

Nä nu ska jag lägga mig i soffan och gosa med Nicke…

äntligen helg

Jag inser hur bortskämd jag varit i alla 4½ år som vi har haft barn. Erik går nu för första gången på vanligt schema dvs två skift ena veckan dag dvs 5,30-15,30 och sen kvällarna 15,30-23,30
raka veckor alltid lediga helger.

Förr har han jobbat fem skift med lediga veckor eller enbart helger.
Jag vet inte vilken av veckorna jag föredrar, när han jobbaar dagar och vi har kvällarna tillsammans eller när han jobbar kväll och vi har dagarna tillsammans, det blir mer gjort när han jobbar kvällarna, eftersom vi gör saker innan han åker o jobbar, det är ljust och jag kan ex träna Nicke under dagtid.

Men när han jobbar kvällarna så har jag ju kvällarna till träning med hundarna och då är det redan mörkt. lite tristare

Det är framförallt lite halvjobbigt och lägga barnen varje kväll. Jag vill så gärna få massa gjort när de äntligen somnar på kvällen, men jag är oftast helt slut och vill bara slappa en liten liten stund innan jag går och lägger mig runt 22 tiden.

Har några bra saker att skriva om

Elsa har rest sig upp för första gången, busungen, det var ju inte länge sen hon börja krypa omkring.
Men har bara hänt någon gång än så länge. Men nog är hon på gång.

Att jag lyckats med matlagningen två gånger i rad, *ha ha* oväntat att jag skriver om detta kanske, men jag har haft förfärligt oflyt i matlagningen ett tag, bränt all möjlig mat, men i går laga jag stek som vart ok, gjorde såsen i dag och svärfar tog om och bad till och med om en sked för att få upp såsen från tallriken, ett mycket gott betyg.
Sen i dag gjort pizza som vart väldigt god om jag får säga det själv.
Är lat och köper mig dyr pizzadeg, men pallar inte baka den också när jag är själv.
Osså var det korv, ananas o ost på den ena, och skinka, salami, paprika, oliver o ost på den andra, också tomatsås i botten förstås.

Jag har äntligen tagit mod till mig och beställt tid för tatuering, det blir på rainbow tattoo i Nora.
Väntetiden var lång till den jag ville ha så det är inte förrän i Juli, en månad med många händelser, bröllopsdag, Isaks födelsedag, Elias födelsedag, min far fyller år och även min storebror. Och nu ska jag tatueras.
Lite nervöst är det, denna kommer ta mycket längre tid än den lilla kossa jag har på armen.
Så det kommer bli barnens namn och lite blommor, stjärnor och hjärtan, de ska rita upp åt  mig så är väldigt nyfiken vad de hittar på.
Men kul ska det bli och ser det som ett motiveringsmål, att gå ner så mycket i vikt som möjligt tills dess.

Jag har börjat komma i gång mer med träningen, får till några pass i veckan och för in det på www.funbeat.se så man ser att man gör något även om det inte blir så mkt jag vill.
Många bäckar små…

Det känns rätt bra i vilket fall och nu är det helg, så himla skönt.
Så nu ska jag upp och lägga mig bredvid min käre make.

Föresten helt appropå ingening vill jag även be er titta in här.
Eller egentligen är det ju inte själva blogg inlägget utan han länkar vidare till det här ”alla barns hjärtans månad”

Eftersom jag har tänkt så himla månger gånger om Elsa och hennes dysmeli, att hon inte har hjärtfel. Så ville jag dela detta vidare.

Nu sova…

Lösenordsskyddad: Fredag

Det här inlägget är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Kurs

I går började kursen vi anmält oss till.
Det känns bra att det vart en kurs. Har känt att vi inte får den träningen med andra som jag skulle vilja. Så var den på lördagar vilket innebär att jag kan alla gånger, eftersom Erik är ledig då.

Plus att det är hos henne där jag gått under hösten för att få hjälp med Nicke.

I dag var Nicke mer vild än tam.  Alla var såååå roliga, ja alla utom matte förståss.
Han ansåg att jag bara var till besvär.
Han lugna sig lite efter en stund o det gick bättre.

Lite tröttsamt är att det jag jobbat med under hösten, dvs att det inte lönar sig att bli arg. Han får inte som han vill ändå.

Att det kom fram igen. När jag tog i han när han var som mest gasad kom det fram. Morr, låt bli mig, jag fixar. Jag tar tag i han – hörredu! Det gör du inte alls – Nicke – ja just det så var det o gav med sig.

Så det var relativt lätt att få ”ner” honom.
Inte som första gångerna när det tog över 10 minuter innan han gav sig. 

Men känns sådär att han har det i sig. Men det blir nog bra i slutändan. Jag får bra hjälp o jag kan lite själv. Men jag är väldigt glad att han inte är min första hund. Då hade jag aldrig klarat det. Inte så här ”enkelt” iallafall…

Det kom också fram inne under passiviteten.
Han hade inte lust att vara still.
Slyngel!

Men blir nog bra i slutändan, han är i alla fall söt när han sover…