I dag har jag varit med svärfar och handlat och eftersom det är den 18 i dag även har han även varit till banken. Jag släppte av honom vid banken, åkte och parkera, tänkte jag hinner fixa lite i bilen innan. Detta tog max fem minuter.
Gick o ställde mig så såg bra och vänta på att han skulle komma, jag vänta och vänta och vänta, när det gått 20 minuter gick jag till banken för o kolla, ingen svärfar.
Så då förstod jag att jag missat honom och tog mig in på ica och leta efter han. Där han mycket riktigt var, han hade nästan hunnit handlat klart.
att jag inte lär mig att stå och vänta utanför ica, han väntar ju inte heller utan går direkt in.
Det är inte första gången det händer kan man ju säga och antagligen inte den sista heller.
Sen åkte vi hem till honom där Erik kommit med barnen.
Där händer det som inte får hända. Elias blir biten av farfars hund Tyson.
Jag blir så fruktansvärt arg på mig själv att jag inte såg att det var på gång.
Nu gick det bra det vart inte något sår på han och antagligen inget blåmärke heller, jag har inte sett något än i alla fall.
Jag vet inte riktigt vad som hände, men tyson satt på stolen bredvid Isak och jag tror Elias satte sig på samma stol Tyson eller luta sig mot den, jag tror inte han höll på med honom alls, men det var i ansiktshöjd och han gav sig inte, det var inte ett utfall o sen i väg utan det höll på ett tag vi hann slänga oss efter honom innan han gav sig i alla fall.
Sen jaga jag hundskrället bra länge innan jag fick tag på han och vart biten själv på kuppen.
Sen var det STORA utskällningen, han har nog inte varit med om en sån på länge, sen var han spak, han fick vara i koppel och fick bara ligga vid mina fötter.
Jag har nog aldrig varit så förbannad på en hund förr, inte många gånger ialla fall.
Men jag undrar så vad som hände, jag har ju haft ögonen på han sen han flytta till svärfar i höstas, men inte märkt några tendenser till att verka tycka att det är besvärligt med barnen.
O nu hade jag tydligen slappnat av för mkt, fy fasiken, men funderar om det bara var i luften han högg ändå eftersom jag inte sett något på Elias under kvällen. Får se i morgon hur han ser ut. Jag själv har ett fint nypmärke på armen och jag hade långärmad över.
Man får bara vara jäkla glad att det inte gick hål och att Elias inte vart rädd, han verka inte något rädd alls för Tyson sen.
De fick mata honom med godis innan vi åkte och jag själv med. han var något skeptiskt till mig…
Är jäkligt glad att det bara är en dansk svensk och inte en stor schäfer eller nått…
Men en sak är säker att jag inte kommer lita på honom något mer med barnen.
Är också väldigt glad att både Erik o jag var där så han kunde trösta Elias och jag jaga hunden och skälla på han ordentligt.
Är så himla superglad att Asta är en glad prick som älskar barnen, hon skulle aldrig bita de.Däremot har hon vällt omkull de många gånger, sånt blir man också tokig på, men hon menar inget illa åtminstone.
Asta vart förresten tio i går. Helt sanslöst, kan inte fatta att det var så länge sen.
Erik påminde mig att i sommar har vi hängt ihop i tio år, han var med på någon uställning på sommaren med Asta kommer jag ihåg, när vi skulle sammanstråla i västerås tror jag det var och jag fick med mig både mamma och ville och jag hade inte sagt något att jag träffat Erik.
Nä ska försöka sova, min kära Elsa är inne i någon galen ålder och vaknar mycket på nätterna, vill då helst amma eller vad det ska kallas, går väll an ett tag, men sen börjar det göra ont och vaknar hon flera gånger så finns det ju inget att få. Försöker få henne o ta napp, det går ibland, men är långt i från alla gånger det funkar.
I vilket fall så har det varit några nätter med dålig sömn och jag börjar känna mig sliten och börja drömma om att få resa bort några dagar och sova igen mig…
