Skit!
Elsa piggare i dag, 38,4 fick alvedon ändå och har varit riktigt pigg, sån skillnad, insåg också med en pigg Elsa att hon numera rör sig inte bara bakåt oplanerat utan nu även frammåt, och hon tar sats på allt hon får syn på och försöker hinna först, än är det bara åla på magen bakåt tar hon sig stående på alla fyra hasande på något sätt.
Får se vad hon säger när protesen är på Runt fytio grader. men när tempen går ner när man ger febernedsättande avtar hosningar o kräk eller vad det ska kallas, skumt!
Det påminner väldigt om när han var inne på sjukhuset och fick dropp och då avtog kräkningarna, fast då fick han ju inte behålla minsta lilla droppe vatten.
Så nu försöker vi få i honom massa vätska så kanske vi slipper sjukhus besök, bara tanken på att försöka övertala de att vi ska få komma in fast han har kräkningar gör en matt… Det var inte lätt att få in honom sist.
Ja ja får se vad det blir.
Egentligen skulle jag inte alls sitta här utan städa… Så det är väll bäst jag sätter fart…
sjuka
Just nu känns det som förkylningar bara går runt, Elias börja med snorigt men vart inte värre än snorig, sen kom Isak med feber höll i sig några dagar sen börja det bli bra och så starta det om och vart snorigt också.
Sen vart han feberfri men upptäckte en knöl på halsen istället så i onsdags var den som en ärta dagen efter dubbla storlek och i går var den ännu värre och ilsket rött, men i dag är den inte stenhård längre utan jag tror den håller på att ge sig, har kollat med vårdcentral såklart men ska avvakta. Han var besvärad ibland av den men inte längre.
Elsa vart snorig i början av veckan, haft temp av och till men så slog det till med full kraft i förrgår och hon fick rejält med feber och i dag har jag varit ritkigt orolig för henne, alvedon o ipren hjälper till att hålla febern nere lite men hon har inte varit långa stunder på golvet.
Jätte täppt är hon och hon har sovit väldigt mycket i dag, när hon somnar om innan frukost i morse vart jag något orolig…
Men har febern inte gett med sig i morn så ringer vi det är liksom lite väl att ha mellan 39-40 och vara så hängig i så många dagar när man är så liten, visserligen får jag i henne välling o hon är ju lite pigg ibland, men jag kommer nog aldrig kunna slappna av vid såna här förkylningar sen lunginflammationen på Elias.
Inser att killarna är faktiskt rätt stora nu ändå, de kan sitta själv i soffan utan att gråta om man behöver göra något, även om febern är hög.
Liite skillnad på Elsa då som bara är 8 månader…
Allt kommer efter, speciellt som Erik har jobbat även i dag. Men i morgon får vi äntligen en dag tillsammans och jag hoppas på hinna dammsuga och annat som behöver göras. Träna busig hund till exempel.
Jag skriver inte så ofta om Nicke, men min söta lilla hundvalp som skulle vara lugn är en riktig rolig hund o träna med. Han är lååångt i från lugn och har mycket hyss för sig, uppkäftig skulle jag nog rent av kalla honom.
Men vad han försöker när vi tränat, han älskar godis (han är väll en labbe.) Men en sak som belöning är lika bra.
Nu har jag börjat med att lära honom att stå stilla. Har anmält honom till en inofficiell utställning här i närheten och kom på att det kan ju vara bra att stå still så domaren kan titta. Sen är det bara petitesser som att gå fint i koppel osv.
Edit säger att han kommer bli en stor kille, jag vet inte, man blir hemmablind när man har de intill sig också har jag inte någon labbe att jämföra med, jo jaktlabbar men de är ju en helt annan typ.
Nä nu blir det sängen, som jag har längtat till halva dagen…
Ibland
I dag har jag varit med svärfar och handlat och eftersom det är den 18 i dag även har han även varit till banken. Jag släppte av honom vid banken, åkte och parkera, tänkte jag hinner fixa lite i bilen innan. Detta tog max fem minuter.
Gick o ställde mig så såg bra och vänta på att han skulle komma, jag vänta och vänta och vänta, när det gått 20 minuter gick jag till banken för o kolla, ingen svärfar.
Så då förstod jag att jag missat honom och tog mig in på ica och leta efter han. Där han mycket riktigt var, han hade nästan hunnit handlat klart.
att jag inte lär mig att stå och vänta utanför ica, han väntar ju inte heller utan går direkt in.
Det är inte första gången det händer kan man ju säga och antagligen inte den sista heller.
Sen åkte vi hem till honom där Erik kommit med barnen.
Där händer det som inte får hända. Elias blir biten av farfars hund Tyson.
Jag blir så fruktansvärt arg på mig själv att jag inte såg att det var på gång.
Nu gick det bra det vart inte något sår på han och antagligen inget blåmärke heller, jag har inte sett något än i alla fall.
Jag vet inte riktigt vad som hände, men tyson satt på stolen bredvid Isak och jag tror Elias satte sig på samma stol Tyson eller luta sig mot den, jag tror inte han höll på med honom alls, men det var i ansiktshöjd och han gav sig inte, det var inte ett utfall o sen i väg utan det höll på ett tag vi hann slänga oss efter honom innan han gav sig i alla fall.
Sen jaga jag hundskrället bra länge innan jag fick tag på han och vart biten själv på kuppen.
Sen var det STORA utskällningen, han har nog inte varit med om en sån på länge, sen var han spak, han fick vara i koppel och fick bara ligga vid mina fötter.
Jag har nog aldrig varit så förbannad på en hund förr, inte många gånger ialla fall.
Men jag undrar så vad som hände, jag har ju haft ögonen på han sen han flytta till svärfar i höstas, men inte märkt några tendenser till att verka tycka att det är besvärligt med barnen.
O nu hade jag tydligen slappnat av för mkt, fy fasiken, men funderar om det bara var i luften han högg ändå eftersom jag inte sett något på Elias under kvällen. Får se i morgon hur han ser ut. Jag själv har ett fint nypmärke på armen och jag hade långärmad över.
Man får bara vara jäkla glad att det inte gick hål och att Elias inte vart rädd, han verka inte något rädd alls för Tyson sen.
De fick mata honom med godis innan vi åkte och jag själv med. han var något skeptiskt till mig…
Är jäkligt glad att det bara är en dansk svensk och inte en stor schäfer eller nått…
Men en sak är säker att jag inte kommer lita på honom något mer med barnen.
Är också väldigt glad att både Erik o jag var där så han kunde trösta Elias och jag jaga hunden och skälla på han ordentligt.
Är så himla superglad att Asta är en glad prick som älskar barnen, hon skulle aldrig bita de.Däremot har hon vällt omkull de många gånger, sånt blir man också tokig på, men hon menar inget illa åtminstone.
Asta vart förresten tio i går. Helt sanslöst, kan inte fatta att det var så länge sen.
Erik påminde mig att i sommar har vi hängt ihop i tio år, han var med på någon uställning på sommaren med Asta kommer jag ihåg, när vi skulle sammanstråla i västerås tror jag det var och jag fick med mig både mamma och ville och jag hade inte sagt något att jag träffat Erik.
Nä ska försöka sova, min kära Elsa är inne i någon galen ålder och vaknar mycket på nätterna, vill då helst amma eller vad det ska kallas, går väll an ett tag, men sen börjar det göra ont och vaknar hon flera gånger så finns det ju inget att få. Försöker få henne o ta napp, det går ibland, men är långt i från alla gånger det funkar.
I vilket fall så har det varit några nätter med dålig sömn och jag börjar känna mig sliten och börja drömma om att få resa bort några dagar och sova igen mig…
Lösenordsskyddad: En måndag
Vill
Så mycket jag vill blogga om så lite ork.
Nu är det dessutom mitt i natten o jag borde sova. Vilket jag ska snart.
Återkommer med mera text sen. Men det som ska skrivas om är Våra underbara barn, Nicke, hundträning, Karin träning, viktminskning med mera…
Godnatt till folket!
2011
Nytt år, nya händelser. Undra hur många som skriver om det nya året i dag. Mååånga..
Jag börjar med att sumera det gamla…
2011
Isak fick sin periodiska feber, efter några gånger insåg vi att han fått samma som Elias. Det kändes helt hopplöst ett tag, men det är bara att göra det bästa av det. Tack och lov har Elias febrar försvunnit. Elsa har inget än, Elias börja när han var sex månader…
Jag bestämde mig för att Crut skulle omplaceras.
Detta tog väldigt mycket plats i mitt liv och jag mådde skit rent utsagt.
Många sa vi ifrån till innan vi hitta rätt familj.
Han lever livet i Karlstad numera och har det jätte bra.
Bästa på hela 2011, Elsa föddes.
Det visa sig att hon hade dysmeli och att hon sakna vänster hand, en chock förstås men det kommer gå fint. Hon är som vilken liten tjej som helst.
Vi får fantastiskt bra stöd från dysmelienheten på Örebro sjukhuset. Jag önska att det var så det skulle vara inom vården överallt, man ska inte bli förvånad över att man blir så bra behandlad det ska vara en självklarhet!
Mindre kul händelse var att jag fick en infektion efter kejsarsnittet. Låg på sjukhus i tio dagar.
Vägen tillbaks var väldigt väldigt lång och det tog halva hösten innan jag börja må hyfsat.
Jag hade aldrig klarat det utan allt stöd jag fått, framförallt av min helt underbara make som fick göra precis allt i väldigt många månader.
Min kära systerdotter Jeanette gifte sig med sin älskade Martin, ett underbart bröllop med fest, där Elias lyckades vara på toaletten tre gånger på en timme under själva vigselakten…
När jag börja må bra och komma i fas, drog Edit iväg mig och träna, ja jag ville ju själv förstås men jag hade aldrig kommit iväg på den typ av träning utan henne. Zumba och aerobic har det blivit och några step up. Det är juluppehåll och all träning har uteblivit, men det blir nya tag när det börjar igen och passande nog har jag haft en dunderförkylning under uppehållet.
Efter mycket funderande så bestämde vi oss för att skaffa en till hund, jag vill ju inte bli utan vovve när Asta vandrar vidare så småningom.
Vi leta efter omplacerings labbe väldigt väldigt länge, efter mycket letande gav jag upp, allt tog för lång tid.
Det vart tillslut bestämt att vi skulle ta en valp, sen börja letande efter valp, eftersom jag alltid varit med väldigt länge innan valparna föds på föregående hundar kändes det skumt o leta efter redan födda valpar… Eftersom Asta blir tio år nu i januari ville jag inte vänta.
I vilket fall så småningom hittar Erik en blocket annons och vi åker dit o tittar, där det äntligen kändes bra och två veckor senare flyttar Labbetassens Ville hem till oss. Han fick namnet Nicke.
Och var bra mycket värre än jag kunnat ana, det var inte nog med att jag hade fullt upp med tre barn och valp, som jag visste skulle bli tufft, utan det var en TUFF valp som flytta hem, jisses vad jag har fått hållt på och får fortfarande, men det blir bättre vilket känns skönt.
Avslutar året med något trist, i slutet av november gick en väns far bort, hastigt och oväntat, jag tänker massor på henne och hennes familj.
Det var lite snabbsumering av vårat år.
Jag hoppas på att nästa år blir lite gladare ändå.
God fortsättning på den lilla skara som följer min blogg.
Snart jul…
Jag kan inte fatta vad fort tiden går. Jag har hunnit fyllt år. Elsa har hunnit bli sju månader och om några dagar är det julafton…
Men jag är ur fas, vet inte riktigt vad det är. Om är för att träning har jul uppehåll, för jag får lite för lite sömn just nu. I vilket fall känner jag mig som en zombie framåt eftermiddagen. O får inte så mycket gjort, dålig kombination. Men vet att det blir jul oavsett om jag hunnit med allt jag vill eller inte…
Nicke växer o vägde 15 kg här om dagen. Inte undra på han börjat bli tung att bära. 16 veckor gammal, det blir nog en stor kille.
Lösenordsskyddad: Pust
Sjuka
Att ha sjuka barn är jag ganska van vid men när lill tjejen på nyss fyllda 6 månader blir sjuk och får feber på 39.9 blir jag lite orolig…
Alla andra i familjen har varit sjuka så det är bara väntat… Nu ut med Nicke sen sova…
